Kanske har vi aldrig varit så eniga med EU-kommissionen som när de kopplar ihop företags förmåga att hantera hållbarhetsfrågor med deras motståndskraft (”resilience”) och konkurrenskraft[1]. Att förstå hur man påverkar och påverkas av sin omvärld och sedan agera är kärnan i allt hållbarhetsarbete. Men det är också så man kan framtidssäkra sin verksamhet, vars behov är särskilt tydligt för företag i turbulenta tider.
Den 30 juli godkände EU-kommissionen en frivillig standard för hållbarhetsrapportering. Det är ingen omfattande rapportering som efterfrågas, men kräver viss eftertanke och insikt. Företag behöver kunna beskriva hur affärsstrategin hänger ihop med hållbarhetsavtrycket. De behöver även känna till sina växthusgasutsläpp och ombeds dela sin plan för att minska utsläppen. I förhållande till sociala frågor är fokus på egna medarbetare och i förhållande till styrning (governance) är det korruption. Omfånget är alltså drastiskt mindre än CSRDs.
De frivilliga standarderna utformades först för de minsta företagen men ska nu omfatta onoterade företag med upp till 1000 medarbetare. Och även om det kan komma att revideras är kraven oansenliga, inte minst för de större företagen som redan idag publicerar hållbarhetsrapporter med betydligt mer information. För vår gemensamma framtid såväl som för företagens motstånds- och konkurrenskraft är omfattningen av rapporten dock inte i fokus, utan snarare vad man gör med insikterna. Kommissionens förhoppning framåt är att företag, investerare och kunder använder hållbarhetsinformationen för att agera, kravställa och säkra framtida resultat.
Vi hoppas att företag fortsätter visa vägen gällande hållbarhet, trots att lagkraven lättar. För precis som EU-kommissionen konstaterar så är ett hållbart företag ett resilient företag, och vice versa.
[1] https://ec.europa.eu/finance/docs/law/250730-recommendation-vsme-annex-1_en.pdf
